Artikelserie – Del 2 av 3 – Medarbetarporträtt: Hans Arvidsson med över 60 års erfarenhet i hissbranschen

Hans Arvidsson lutar sig framåt och drar på smilbanden, han ser ut att samla sig något. “Jag tror att den här artikeln kommer bli längre, ja jag menar inte att låta snobbig, men jag tror ändå att jag är lite unik med alla mina år.”

Då har vi just kort diskuterat övriga medarbetarporträtt. “Jag läser dem alltid, och fascineras av hur många olika fantastiska karaktärer som denna bransch drar till sig.” säger Hans och ler.

Men det finns inte en gnutta snobbighet i legendaren Hans Arvidsson, som med passion och glädje tillägnat sitt liv hissbranschen. Givetvis kommer artikeln bli längre!

“Jag började som 14-åring och nu är jag 76 år gammal, men jag har inte riktigt slutat än.”

Hans tar oss med på en fascinerande resa och börjar från början, för att under ett långt och inspirerande samtal måla en drömsk och sagolik bild av att följa pappas fotspår och bära vidare på en familjehistoria med glädje och stolthet.

Vad var det som lockade dig in i hissbranschen?

”Min väg in i branschen började med min far, som var hissingenjör här i Stockholm i början av 1900-talet. Han arbetade mycket med den gamla Katarinahissen och utforskade sedan Sveriges norra delar, där sjukhus och offentliga byggnader behövde hissar, något som var ovanligt i bostadshus på den tiden. I början av 40-talet tog hans resa honom till Värmland för att fortsätta sitt arbete med hissbyggen.”

“Det första som drog mig till yrket var min unga önskan att vara en del av min fars liv. När vi var i branschen som barn fick jag aldrig gå in, utan satt kanske i trapphuset eller en bit bort och iakttog. För mig var min far och hans kollegor som gudar. De tog hand om mig, och jag satt där vid dörren, fascinerad av deras arbete.”

“Jag minns särskilt en julhelg i Värmland när jag var tio år gammal och de skulle byta linor på en gammal hiss. Det var som att något klickade, och jag fick en inblick i min fars liv, och förstod vad jag verkligen ville jobba med. Det var en avgörande upplevelse för mig.”

“Yrkeshögskolan kändes dock långt borta, jag drömde om att bli elektriker och att få arbeta med hissar. När jag gick i nian, tog de in åtta elever till yrkesskolan, och trots att de inte hade några betyg på mig, var jag den med som sen gick ut med bäst resultat.”

“En god vän till min far, som arbetade på ASEA, berättade att det fanns ett företag i Karlstad som behövde hiss- och traverseingenjörer. Min far blev chef för det företaget, ett elektrikerföretag som just startade med hissingenjörsverksamhet. Det blev min väg in i branschen.”

“Jag arbetade där fram till 1987, när en vän och jag bestämde oss för att starta eget företag i Värmland. Vi kallade det Värmlands Hiss-service, och vi drev det tillsammans i 12 år.”

Hans vilar blicken bredvid mig, och man kan tydligt se hur han låter minnen spelas upp framför sig. Det känns både stort och inspirerande att sitta mitt

emot en ihärdig entreprenör som under så lång tid, hängivet ägnat sig åt en bransch.

“Det var tuffa år, inte bara ekonomiskt utan också när det gällde själva arbetet.” fortsätter Hans efter att ha pausat några långa sekunder. “Det handlade inte bara om att anställa folk, som man gör idag i hissbranschen. När man bara är några få personer och har massor av jobb, måste man vara beredd att resa och arbeta mycket.”

Vi gräver lite i vad som varit mest fascinerande, mest utmanande, roligast. Men Hans är mån om att det varit en fantastisk variation under hela hans arbetsliv, och att inget egentligen sticker ut nämnvärt från det andra, då allt egentligen varit fantastiskt.

“Under dessa år utförde vi många olika uppgifter, men min roll var alltid inriktad på service och reparationer. Det har varit mitt fokus genom hela mitt yrkesliv. När vi tog steget att starta eget företag var det mer än bara hisservice som vi tog med oss.

Vi var två personer som delade en vision och en beslutsamhet att bygga något eget.”

Och kanske är det väl just att vara sin egen som varit avgörande för karriären och yrkesvalet, där Hans hela tiden återkommer till kravet på kreativitet och nyfikenhet i problemlösning som nyckeln till mycket. Han beskriver också ett arbete som erbjuder enorma mängder frihet under ansvar och öppnar för fin flexibilitet och en känsla av att kunna styra sina egna dagar.

Går man då in för att göra sitt bästa, utvecklas och alltid lämna jobb med nöjda och väl informerade kunder går det bra, och man blir kvar. Att utöver det tycka att det är roligt, givande och utvecklande gör att man, som Hans, ser tillbaka på en storslagen karriär med ett leende som knappt gav vika en minut under hela vårt samtal.

År 2000 markerade en betydande vändpunkt när Hans och hans kompanjon sålde sitt företag, Värmlands Hiss-service, till Schindler – en av hissbranschens giganter. Schindler hade haft ögonen på dem ett tag, då de lyckats skapa ett företag som var både respekterat och eftertraktat, och som gick bra.

Sedan dess har Hans jobbat inom olika roller, för olika bolag inom branschen. Och inte för en sekund har han övervägt att sluta.

”De senaste tre åren har jag stöttat Nordisk Hiss i Värmland. Jag har inte varit med dem så länge, men jag känner killarna väl, eftersom jag har följt dem sedan de startade. Jonas, som är VD, är en gammal kollega till mig, och vi har en lång historia tillsammans.

”Jag har alltid hållit mig till Värmland – det har varit mitt distrikt, min hemmaplan. Jag har inte arbetat i de stora städerna, utan har istället bidragit till flera olika företag här.”

Under kommande artikel ska vi dyka djupare i hur Hans upplevt hissarnas förändring under sin yrkeskarriär, med allt från övergripande tekniska utvecklingar till dagens fokus på hållbarhet och miljö.